Musik nostalgi.

Vet att jag är farligt när att bli musik blogg här men det är inte så mycket som händer i min stå-upp värld. Och då kanske lite paus musik vore lämpligt.
Imorgon tänkte jag börja lägga upp lite klipp med mina favorit komiker och varför de är just det.

Men tills dess musik. Såg Eminems nya video imorse och slogs av fenomenet comeback.
Väldigt ofta kommer det en skiva om bara exploderar i hits och får all media uppmärksamhet sen blir det väldigt tyst och sen comeback.

Min teori om det här är att de andra skivorna aldrig kommer komma upp i debut albumet. Varför är det så? Jo, hungern är borta, förrut spelade de för att få mat eller överleva eller så hade de bestämt sig för att bara göra musik och sen när ett band slår försvinner hungern för du har mindre att spela för.

Bästa exemplet Oasis. Deras 2 kanske 3 första skitbra album ryker av hunger, av fuck-off attityd. Sen rika och berömda och bara fuck-off attityd till deras skivor.

Finns likheter i stå-upp världen. Typ Pablo Francisco, jag dissar inte honom så men att säga att han inte är lat är ett understatement. Sen har de flesta komiker som de kör för att de vet att de funkar varje gång men det är inte på samma sätt.

Ni ser lite stå-upp blev det. Imorgon humor klipp och kanske dyker ett tidigt Pablo klipp upp, vem vet.